Ovanliga kombinationer av instrument i konsert vid Vänföreningens årsmöte

En kvartett kontrabasister. Jenny Ryderberg, Charles DeRamus, Jan Alm och Marc Grue var några av de som underhöll på Vänföreningens årsmöte. Foto: Kenneth M Linton.

En kvartett kontrabasister. Jenny Ryderberg, Charles DeRamus, Jan Alm och Marc Grue var några av de som underhöll på Vänföreningens årsmöte. Foto: Kenneth M Linton.

Vännernas årsmöte i Stenhammarsalen dominerades som vanligt av musik av olika och ovanligt slag. Ca 150 närvarande medlemmarna fick njuta av en stråkensemble bestående av tre violiner och en kontrabas, en lektion i hur man slår virvel på virveltrumma och framförande av musik för kvartett som bestod enbart av kontrabasar.

Symfoniker som fått Vänföreningens stipendier stod för musiken. I stället för att spela något berättade en stipendiat, Selena Markson-Adler, om hur stipendiet hjälpt henne med ett nerv-muskelproblem som påverkat hennes musik.

Dessutom gav Symfonikernas vd Helena Wessman en intressant förhandsinformation om den kommande säsongens generalprogram.

Kvällen inleddes av en stråkgrupp bestående av
Helena Frankmar, Annika Hjelm och Annica Kroon, violin och Jenny Rydberg, kontrabas. De hade använt sitt stipendium till en resa till Kanarieöarna där de gått på en rad konserter. De hade lyssnat på musik som de själva spelat i Göteborgs Symfoniker och kunnat jämföra standard och framförande på plats med det som GSO levererar, en jämförelse som utföll till GSOs fördel.

Resor av denna typ är stimulerande och främjar inte bara de enskilda musikernas spel utan också hela orkestern. Utöver sin berättelse bjöd kvartetten på Bach i ett underhållande och annorlunda arrangemang och en tango.

Ca 150 medlemmar hade kommit till årsmötet. Foto: Kenneth M Linton.

Ca 150 medlemmar hade kommit till årsmötet. Foto: Kenneth M Linton.

En liten detalj

Efter detta gav Fredrik Björlin en lektion i hur man hanterar en virveltrumma
och exekverar en rekorderlig virvel. Om alla vi som satt i salen trodde att det bara var att slå lite lätt med trumstockarna så tog Fredrik snabbt och elegant och med stor humor oss ur den villfarelsen.

Ett slag på ett trumma ljuder aldrig länge, konstaterade han. Virveln, som är ett tremolo, är trumslagarens sätt att skapa en lång ton. Säkert var det många i publiken som inte visste att trumstockarna är stämda i olika toner.

Fredrik kom in på skillnaden i arbetsinsats mellan olika instrumentgrupper. Som exempel tog han Rosenkavaljeren som Symfonikerna spelade senare i veckan. Han jämförde stråket och slagverkarna.

– Violinerna har oceaner av noter, 50 sidor, men vi har fyra sidor. Och det mesta där är paus.

Men när insatsen kommer skall den ske med precision:

– Det är en liten detalj, men det är mitt uppdrag av Västra Götalandsregionen att sköta den, sa Fredrik Björlin.

Nästa säsong
Helena Wessman lyfte traditionsenligt på förlåten till nästa säsongs konsertprogram. Musikåret 2011–2012 börjar och slutar med att Gustavo Dudamel dirigerar Mahler. Den allra första konserten slår han Mahlersjuan och säsongens sista konsert bjuder Dudamel på tvåan, Uppståndelsesymfonin. Mahlerälskarna får ytterligare två godbitar; den femte symfonin och Das Lied von der Erde.

Nästa säsong blir Dudamels sista som chefsdirigent för GSO. Men orkestern har utnämnt honom till hedersdirigent på livstid. Vid det tillfället sa han att han tänkte leva tills han blir hundra ”så ni får dras med mig länge”. Något för Göteborgspubliken att se fram mot!

Beethoven kommer att bli välrepresenterad under den kommande säsongen. Alla fem pianokonserterna spelas under året. Ödessymfonien kommer också, men i en ny och annorlunda version.

Bland andra nyheter berättade Helena Wessman att fem utländska verk får sina svenska premiärer på Konserthuset. Flera utländska orkestrar kommer på besök. Oslofilharmonin, Academy of St Martin in the Fields och Wienerfilharmonikerna.

Säsongen avslutas med konserten i Slottsskogen den 6 juni 2012. Då kommer Symfonikernas Chefdirigent Emeritus Neeme Järvi att dirigera. Dagen efter fyller han 75 år.

Senare bad Helena Wessman Gunnel Kahlefeldt att komma upp på scenen. Helena tackade Gunnel för hennes många år som guide för oräkneliga grupper i Konserthusets lokaler. Gunnel har personligen känt de flesta av de många musikstorheter som framträtt i konserthuset sedan sextiotalet.

Ett lillfinger
Selena Markson spelar klarinett i orkestern. Hon har en längre tid haft problem med högerhanden. I höstas fick hon ett stipendium. I stället för att spela valde hon att berätta om hur hon använt stipendiet för att komma tillrätta med sitt problem. Hon hade länge kämpat med att höger lillfinger inte alltid ville göra det den skulle.

Länge trodde hon att det var fråga om ett muskelproblem, men det visade sig att nervsignalerna inte gick fram som de skulle. En operation skulle inte ha hjälpt. För ett och ett halvt år sedan hittade hon en läkare i Sevilla i Spanien. Med hjälp av stipendiet kunde hon resa dit och få behandling där.

Nu ser det ut som om behandlingen har gett resultat. För Selena var den betydelsefull och hennes tacksamhet för stipendiet kunde man inte missta sig på.

Fyra kontrabasar
Sist ut i den musikaliska delen var en kvartett kontrabasister. Jenny Ryderberg, Charles DeRamus, Jan Alm och Marc Grue äntrade scenen. Nu hade kvartetten visserligen inte fått något gemensamt stipendium, men det skulle visa sig att de hoppades på ett sådant.

De fyra kontrabasarna bjöd inledningsvis på ett spanskt tema. Två spanska folkvisor och två korta satser ur Kvartett för Salamanca fick inleda. Den senare hade Jan Alm skrivit för fyra odisciplinerade ungdomar som han skulle undervisa i kontrabasspel i Spanien. De talade inte särskilt bra engelska och Jan talade inte spanska, så kommunikationen var dålig.

För att komma tillrätta med problemen satt Jan på natten och komponerade en kvartett för gänget. Han tog vara på vad var och en av dem var bra på och kom med en färdig uppgift nästa morgon.

Han berättade också om musik för kontrabaskvartett till barnföreställningen Gretas dröm. Den kommer att ges som familjeföreställning i Stenhammarsalen den 7 maj. Ryktet om detta ovanliga koncept har spritt sig till USA. I sommar skall Jenny, Charles, Marc och Jan resa till en internationell kontrabaskongress i USA. Kongressledningen har bett den berätta om Gretas dröm-projektet och spela musiken.

– Det blir otroligt nördigt, sa Jan. Bara kontrabasar och kontrabasister så långt ögat ser. Men givande om man är i branschen.

Nu hoppas de fyra att få ett stipendium till resan.

Kvartetten avslutade med att spela Bachs underbara Schafe können sicher weiden i ett fint arrangemang signerat Charles DeRamus.

Kenneth M Linton

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s