1900-talets musik – Jan Ling berättar om Karin Rehnqvist

Karin Rehnqvist. Foto: Jan Härstedt.

Karin Rehnqvist. Foto: Jan Härstedt.

Jan Lings senaste studiekväll om 1900-talets musik behandlade Karin Rehnqvist. Hon kommer att besöka Vännerna tisdag 5 april – ett unikt tillfälle att lyssna och ställa frågor till en av våra mest folkkära moderna kompositörer. Inför mötet gjorde Jan Ling en bred genomgång och översikt av hur Rehnqvist utvecklats som kompositör.

Det följande är ett redigerat sammandrag av Jan Lings genomgång och hans kompendium om Karin Rehnqvist.

När Karin Rehnqvist var ett och ett halvt år flyttade familjen till Nybro i glasriket i Småland. Nybro har en framgångsrik småindustri och den Gnosjöanda som kännetecknar bygden bär Karin med sig – alltid lika ambitiös och målmedveten oavsett arbetsuppgifterna, ständigt beredd att ge sitt bästa.

Kyrkomusiken fångade Karins intresse redan som barn. För Jan Ling är det därför naturligt att hennes körkompo¬sitioner är hennes mest självklara musikaliska uttryckssätt även om hon tekniskt lika suveränt behärskar kammarmusikaliska och symfoniska former av skilda slag.

Något som kanske också är viktigt för att förstå Karins musikprofil är att hon är utbildad musiklärare. Hon har skrivit en rad kompositioner som ger barn och ungdom vad dem tillhör. Här finns t.ex. ”Moster Ester” för Barnkör till text av Lennart Hellsing där Karin med sin underfundiga musikaliska humor i flygande 6/8-delstakt matchar Hellsings härliga text.

Moster Ester älskar fester,
hon har nästan alltid gäster,
fyra präster från Manchester
kommer hem till moster Ester.

(Lennart Hellsing)

De unga skall också lära sig improvisera och i ”Surdeg” för diskantkör, recitatör och slagverksinstrument med stråk- och blåsinstrument ad lib” är det musikaliska små fraser och musikaliska mallar som sångarna och instrumentalisterna får ta som sin utgångspunkt.

Efter musiklärarutbildningen kom utbildning i komposition för bland andra Gunnar Bucht, Pär Lindgren och Bryan Ferneyhough som kan känna sig mycket nöjda med en tonsättarstudent som kom att behärska hantverket till fulländning men ändå kom att stå för radikal förnyelse om än på traditionens fasta grund.

Karin gjorde sensation genom att göra något så gammalmodigt som att knyta an till svensk folkmusik, vilket närmast räknades som en hädelse i dåtidens musikaliska modernismkretsar. Men kritiken tystnade i takt med Karins framgångar publikt, i form av utmärkelser, stipendier, tjänster etc.

Handskrivna noter av Karin Rehnqvist och hennes autograf. Bildkälla: www.karin-rehnqvist.se

Handskrivna noter av Karin Rehnqvist och hennes autograf. Bildkälla: http://www.karin-rehnqvist.se

Några verk av Karin Rehnqvist
Davids nimm

Davids nimm skrevs 1983 för tre soloröster. Själva grundidén är en polska, men där ljudkonstellationerna är byggda på annat sätt. Melodin sjungs baklänges, men framförallt: insvängningsförlopp byter plats med utsvängningsförlopp och plötsligt ställs lyssnaren inför något nytt och främmande som – paradoxalt nog – känns bekant!

Det är detta sökande efter olika strukturer genom att transformera det kända till det okända och skapa överraskande melodiska, klangliga och rytmiska konstellationer som jag tror nyckeln ligger i att vi alla känner igen oss i Karins musik men samtidigt blir överraskade.

Lyssna till inledningen av Davids nimm.

Kast
I det tidiga instrumentalverket ”Kast” förefaller det som om Karin undersökt de dramatiska möjligheterna med att kombinera höga och låga register, låta klangupprepningar och dissonanser – ofta i sekundintervall- skapa spänning. Det hela blir synnerligen kärvt, men kompenseras av att styckets tonalitet håller det samman! Så här skriver Karin Rehnqvist bl.a. själv om stycket på sin hemsida:

Kast är ett konsertant stycke musik med hög energi. De första två tonerna; en mycket kort, mycket ton följd av en lång, väldigt svag gav mig titeln. Jag såg för mitt inre hur musikerna på första tonen sköt iväg stråkarna med sådan kraft och fart, att de flög rakt ut i publiken. (…)

Ljus och mörker spelar alltid en stor roll i mitt musikaliska tänkande, och ”Kast” slutar med en linje uppåt – så högt som möjligt, och en linje nedåt – så lågt som möjligt. Båda – förstås – så starkt så möjligt!!!

Lyssna till ett avsnitt ur Kast.

Karin Rehnqvist med noterna till Taromirs tid. Foto: Ester Sorri.

Karin Rehnqvist med noterna till Taromirs tid. Foto: Ester Sorri.

Taromirs tid

Taromirs tid kan uppfattas vara Kasts motsats: en liggande mjuk ton omgiven av celli är själva kärnpunkten och ger stycket en karaktär av eftertanke långt ifrån ”Kasts” vilda utbrott. Men även här finns något som återkommer hos Karin i flera verk: kontrabasen som ligger där fylld av mystik likt en sjungande rysk-ortodox präst, så småningom i dialog med höga violiner, denna kontrast mellan tonlägen som man också känner igen hos Brahms!

Själva ljudsammanställningarna är som vanligt hos Karin unika. Jan Ling associerar till naturljud, till fåglar. Så småningom fylls klangen ut och ett kontra¬punktiskt spel i mellanregistret finner åter dialog med vassa violiner. Stilfloskler från musikhistorien skapar närhet till det förflutna och ger trygghet liksom den liggande basen, en stilla bordun. Karin kommenterar på sin hemsida:

Taromirs tid är en myt eller saga, om att leva i en annan tid, i ett annat, långsamt tempo. Det, som man kan uppleva ibland i drömmen, eller när man har ett litet, litet barn.

I denna värld spinner fiolerna trådar, drillande över de låga instrumentens upprepande formler. Celli och violas har sina lägsta strängar nedstämda, mycket nedstämda, för här är inte bara tiden annorlunda, utan också klangen.
Ljus och mörker är i sagor ofta tydligt åtskilt. Också i Taromirs tid, men inte så att ljuset är gott och mörkret ont. Nej, ljuset växer ur mörkret, och den mörka klangen är en förutsättning för ljuset, själva grunden. Någonstans finns här också minnen av en vaggvisa.

Vem var då Taromir? Jo, medan jag komponerade stycket berättade jag för en liten treårig flicka om mina tankar och idéer. Hon lyssnade.

– Ska det stycket heta Taromirs tid? kom frågan.

Och så fick det bli.

Stycket är tillägnat den lilla flickan, som nu hunnit bli stor.
Hon får representera alla barn, som lyssnar och ställer frågor.

Lyssna till ett avsnitt ut Taromirs tid.

Puksånger – lockrop
”Puksånger – lockrop” komponerades 1989. Styckena är skrivna för sångerskor som behärskar såväl konstmusik som kulning och folkvisa, Susanne Rosenberg, Lena Willemark och Helena Gabrielsson.

Då ”Den svenska folkmusiken” etablerade sig som en med konstmusiken likvärdig konstnärlig genre var i stort en process under 1970-talet. Karin kom nu att utveckla en symbios mellan kulningen och visan, de musikaliska genrer som tillhört i första hand kvinnokulturen i de nordiska länderna, och kom därmed att skapa ett nytt tonspråk, ett ”Rehnqvist-musikspråk”.

Såväl textbehandling som melodi och harmoni har visserligen ingredienser hämtade ifrån folkmusikens stilmodeller men form och kompositionsteknik är helt annorlunda. Så till exempel spelar pukan rollen som en oeftergivlig grundpuls, dunkla hjärtslag som låter oss förstå att all tid är reversibel, att allt återföds.

Framförandet kräver kvinnoröster med den speciella folkmusikaliska klangen men samtidigt med förmåga att stilmässigt närma sig konstmusikalisk textinterpretation. Sekunder eller överstigande kvarter för tanken till de östeuropeiska kvinnornas traditionella skördesånger, nonsens¬texter markerar mellantinget mellan det språkliga och musikaliska, de skapande infall som förekom hos gångna tider sjungande kvinnor.

För att skapa en relief till det lyriska kan Karin ibland chockera med hjälp av diverse ”utommusikaliska” ljud, t.ex. ett slags skällande läten. Men till slut vinner den lyriska stämningen och musikens änglar lyfter mot himlen.

Lyssna till ett avsnitt ur Puksånger – lockrop, sats 1.

Lyssna till kulning av Karin Edvardsson Johansson, Transtrand, Dalarna. Inspelad av Matts Arnberg1954.

Lyssna till ett avsnitt ur I Himmelen.

Louis S. St-Laurent. På denna 120 meter långa kanadensiska isbrytare bodde polarexpeditionen ”Tundra nordväst 1999” som Karin Rehnqvist deltog i. Foto: Verne Equinox.

Louis S. St-Laurent. På denna 120 meter långa kanadensiska isbrytare bodde polarexpeditionen ”Tundra nordväst 1999” som Karin Rehnqvist deltog i. Foto: Verne Equinox.

Arktis Arktis
Om Arktis Arktis skriver Karin Rehnqvist på sin hemsida:

Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.

Första satsen handlar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.

I andra satsen byts perspektivet till detaljerna på tundran ; de små men färgstarka blommorna, träden som man faktiskt går på, eftersom de ligger ner för att överleva, fågelbona lagda direkt på marken, men ändå nästan omöjliga att upptäcka. Och glittret, skimret – så intensivt ”mellan rymd och hav”.

Så går vi för en kort stund in i mörkret. Även om jag var i Arktis mitt i sommaren kunde plötsligt lågtryck och dimman omsluta oss med tungt gråvädersmörker och huvudvärk. Att hålla sig vaken var nästan omöjligt, när sömnen ilade runt i varenda nerv i kroppen.Detta mellanspel ”genom mörkret” för oss tillbaka till början och att bryta isen igen.

Till sist kommer ”Längtan”. Rytmiska stråkar, löpningar uppåt i blåset, som leder till en sång, en jublande sång inifrån.

Stycket är komponerat för Svenska och Skotska Kammarorkestern, hos vilka jag under fyra år är ”composer in residence”.

Lyssna till ett avsnitt ur Arktis Arktis, första saten.

Karin Rehnqvists hemsida finns här.

Sammanställt av
Kenneth M Linton

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s