Den dolda skattgömman – Sveriges största privatägda notbibliotek finns i Konserthuset

I Konserthusets notbibliotek arbetar Nancy Kaspersen, Kristian Karlstedt och Anna Särg. Foto: Kenneth M Linton.

I Konserthusets notbibliotek arbetar Nancy Kaspersen, Kristian Karlstedt och Anna Särg. Foto: Kenneth M Linton.

Göteborgs konserthus ruvar på en doldis. GSOs notbibliotek är inte hemligt, men det talas det sällan om det. Ändå finns här Sveriges största privatägda notbibliotek. Det kallas ”Husets hjärta” och rymmer cirka 3000 orkesterverk och 7000 övriga verk av olika sorter – kammarmusik, salongsmusik, musik för stråkorkestrar och annat trängs i arkivet längst ned i källaren.

När jag besökte notbiblioteket träffade jag Kristian Karlstedt tillsammans med Nancy Kaspersen och Anna Särg. Annika Göran är ordinarie bibliotekarie men är långtidssjukskriven, så Anna och Tony Skowronek fyller upp hennes plats.

Nancy, som spelar piano, började på redan 1980. Hennes far var pukslagare i orkestern och jobbade deltid på notbiblioteket. Fyra herrar som skötte ruljansen och en av dem gick i pension. 17-åriga Nancy fick platsen och på den vägen är det.

Anna är ny på jobbet. Hon började vid nyår och har både en folkhögskoleutbildning i fiolspel och utbildning till bibliotekarie i bagaget.

Kristian är chef för notbiblioteket. Han är tubaist och utbildad vid musikhögskolan i Göteborg. Han spelade i Länsmusiken i Uppsala i fem år men fortsatte sedan med masterstudier i Oslo. Nu finns han alltså bland nothögarna i biblioteket men rycker då och då in både när Göteborgssymfonikerna och ibland också andra orkestrar behöver förstärkning.

Endast för Symfonikerna
Detta är inte ett bibliotek öppet för allmänheten. Huvuduppgiften är att förse Symfonikerna med rätt noter till varje produktion under säsongen. Så snart generalprogrammet är lagt sätter man igång.

Arbetet börjar med att för varje enskilt verk ta reda på vad som finns i arkivet. Det gäller också att veta vilken version av ett verk som skall spelas. Många gånger finns till exempel symfonier i olika versioner och dirigenten kan ha läst in sig och förberett en speciell version – då gäller det att just den finns på plats när det är dags.

En sida ur det utsökt vackra handskrivna originalpartituret till Snöfrid av Wilhelm Stenhammar. Göteborgs Symfoniker äger rätten till verket. Det köptes för dåvarande Orkesterföreningen av Eduard Magnus musikstiftelse. Foto: Kenneth M Linton.

En sida ur det utsökt vackra handskrivna originalpartituret till Snöfrid av Wilhelm Stenhammar. Göteborgs Symfoniker äger rätten till verket. Det köptes för dåvarande Orkesterföreningen av Eduard Magnus musikstiftelse. Foto: Kenneth M Linton.

Egna, köpta eller hyrda noter
Ibland äger Konserthuset rättigheterna till ett partitur och i en del fall till och med originalpartituren till vissa verk, till exempel Nielsen, Sibelius och Stenhammar. Då behöver man inte ta hänsyn till externa rättighetsinnehavare. Men i andra fall måste man köpa eller hyra in noterna.

Om det gäller verk där ett förlag sitter på rättigheterna hyr man in samtliga noter. Kostnaden för en produktion, d.v.s. ett till tre uppförande går på ca 4000 kr. Går det kan man i stället köpa noterna. Det senare kostar lite mer – 5000 kr – men lönar sig många gånger i det långa loppet.

Men ibland får man ta hänsyn till storleken på det aktuella verket. Till Fausts fördömelse kostar bara körens noter 40 000 kr att köpa men kan hyras för en tredjedel av beloppet.

Kristian Karlstedt i notbiblioteket. I handen håller han en komplett notuppsättning för Dvoraks fjärde symfoni. Fast då ingår inte övningsnoterna – de tar flerdubbelt så stor plats. Foto: Kenneth M Linton.

Kristian Karlstedt i notbiblioteket. I handen håller han en komplett notuppsättning för Dvoraks fjärde symfoni. Fast då ingår inte övningsnoterna – de tar flerdubbelt så stor plats. Foto: Kenneth M Linton.

Kräver stor noggrannhet
En komplett notuppsättning innehåller partitur och noter till varje stämma. Det inkluderar noter till varje pult. Det kan bli ganska många ex till stråket där man har upp till 31 pulter, fördelat på violin I och II, viola, cello och kontrabas. Är det ett hyrmaterial har noterna sannolikt kvar anteckningar från andra orkestrar. Har man otur var den senaste som hyrde en skolorkester. Då brukar det finnas ovanligt många anteckningar. De är tidsödande att sudda ut, men det måste göras innan arbetet kan gå vidare.

I god tid före varje produktion skall sedan konsertmästaren och stämledarna ha ut ett ex var av sina respektive stämmor. De går igenom verket och skriver in upp- och nedstråk. Dessa noteringar för sedan Nancy och Anna över till samtliga ex för varje stämma. När jag gjorde min intervju höll Nancy på med Rosenkavaljeren. Arbetet tar fem timmar per pult, totalt 150 timmar för stråkets samtliga 31 pulter!

– Det gäller att vara noggrann annars kan det bli ett väldigt debacle ett halvår senare, kommenterar Anna.

Tre veckor före varje konsert finns övningskopior tillgängliga för varje stråkmusiker. Kopiorna kopieras upp och finns att hämta i särskilda hyllor. Det går åt en hel del papper.

– Vi förbrukar motsvarande 600 000 A4-kopior varje år. Men alltsammans återvinns, berättar Kristian Karlstedt.

Två veckor före är alla mappar för notställen klara och läggs i notskåpen. Veckan efter konsertproduktionen har många musiker glömt vad de spelade, de är redan så inne i kommande program.

Inte rätt version?
Till vissa verk har en del dirigenter sitt eget material, antingen från uthyraren eller med sig till konserterna. Men ibland kan kommunikationen slira och då får notbiblioteket göra brandkårsutryckningar.

Det hände i höstas. Då dirigerade Zhang Xian Schumanns fjärde symfoni. Hon använde sig av Mahlers bearbetning av verket, men den informationen hade inte nått fram till notbiblioteket. När Zhang Xian kom till första repetitionen på måndagen visade det sig att orkestern hade fått en annan version. Katastrof!

Men kvällen innan hade Xian dirigerat ”sin” version i Milano. Kristian kastade sig på telefonen för att få hjälp av notbibliotikarien där. Han var ledig men Kristian fick tag på honom och förklarade problemet. Bibliotikarien åkte in till konserthuset, scannade in samtliga stämmor och mailade upp dem till Göteborg.

– På kvällen hade vi allt klart, berättar Kristian.

Allting går i musikvärlden.

Kenneth M Linton

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s