Om Sibelius och fjärde symfonin

Jean Sibelius – jubilar i Göteborg 2011.

Jean Sibelius – jubilar i Göteborg 2011.

2011 är ett år med många tonsättarjubileer. För oss i Göteborg jubilerar också Jean Sibelius (1865–1957) trots att hans födelse- och dödsår inte antyder det. För exakt 100 år sedan, i februari 1911, kom nämligen Janne Sibelius till Lilla London för att dirigera Göteborgs Orkesterförening. Och det är 100 år sedan hans fjärde symfoni blev klar. I år framförs symfonin 26 och 27 januari av Göteborgssymfonikerna.

Och visst är Sibelius en Göteborgssymfonikernas tonsättare. Bara Mozart (som leder ligan) och Beethoven är spelade fler gånger totalt i orkesterns historia. Ytterligare en liten godbit för kalenderbitare: av symfonier framförda i Göteborgs symfoniorkester är Sibelius andra symfoni den näst mest spelade, bara slagen av Beethovens femma. Och troligen har ingen dirigent lett orkestern i så många uppföranden av Sibelius som Neeme Järvi.

När jag intervjuade Neeme Järvi förra säsongen utnämnde han lite överraskande Sibelius till svensk! Järvi kom till orkestern 1982. Det blev ett möte med en ny repertoar, den skandinaviska, där Sibelius kom att inta en framträdande plats.

– Sibelius är en svensk kompositör! Tack vare mig! sa han glatt.

Sibelius blev en ständig följeslagare för Järvi och GSO under konserter på hemmaplan, på turnéer och inspelningar. Under en turné i England framförde Järvi och Symfonikerna samtliga Sibelius symfonier och violinkonserten.

1911
1911, samma år som fjärde symfonin blev klar, kom Stravinskys Eldfågeln. Hos
Sibelius medförde denna och annan ny musik att han kände en oro för att hans eget tonspråk började bli föråldrat. Han var vid det här laget 46 år och kände att tiden hade gått förbi honom.

Men han fortsatte att komponera. Den sjunde symfonin, uruppförd i Stockholm 1924, blev hans sista – offentliggjorda. Under många år arbetade han sedan på den åttonde och lät till och med renskriva minst första satsen, men ångrade sig och brände den tillsammans med en hel del annat som vi aldrig fått höra.

Det är inte bara i Göteborgs konserthus som Sibelius intar en tätposition. I världen är han den överlägset mest spelade nordiska tonsättaren.

Jan Alm berättade om fjärde symfonin.

Jan Alm illustrerar Sibelius med hjälp av flygeln. Foto: Kenneth M Linton.

Jan Alm illustrerar Sibelius med hjälp av flygeln. Foto: Kenneth M Linton.


Inför januarikonserten med Sibileusfyran höll Jan Alm en studiekväll om konserten för Vänföreningen. Förutom en djupare analys av denna berättade han om Sibelius liv, och om de tvivel denna hade på sin egen tonsättarförmåga i ljuset av den ny musik som kom under 1910-talet och senare.

Jan berättade också om sina funderingar kring ett möjligt musikaliskt släktskap mellan Sibelius, Wagner och Beethovens 18 pianosonat, op 31.

Kenneth M Linton

Läs hela intervjun med Neeme Järvi här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s